Mitt liv...

Idag var det första gången på babysimningen. Jag har tagit med mig syrran som sällskap/hjälp. Vet inte om jag gillar idén med gemensamma omklädningsrum och duschar men samtidigt så kanske man stöter på någon trevlig singelpappa där i duschen. Haha...

Väl inne vid bassängen så börjar Rasmus med att kissa i mosters knä. Hihi..

I bassängen var han lycklig. Han plaskade hej vilt!! Och att flyta på mage och rygg var roligt. Efter ca 20 minuter så var han helt slut.  Efter duschen så var han vrålhungrig!!!!!!!!!!!!! Och sen somnade han helt utslagen klockan 10,20. (se bilden)

Jag har farit runt lite hela dagen men Rasmus har bara vaknat för att äta och sen somnat om. först nu 17,45 är han lite vaken...

Kram på er...

Efter en lång resa till Ullared och en lång dag på Gekås och sen resan hem igen så har vi idag bara slappat...Det var jättekul igår och Rasmus var hur duktig som helst. Kortare stopp för friskluft/sträcka på benen/amning..annars sov han hela resan..och väl i varuhuset så var han nöjd med att sitta i kundvagnen...kanske två gånger som han ville komma upp och mysa lite...och när han fick sitta i kundvagnens sittdel då sken han som en sol. överlycklig och tittade storögt på allt..

Fick mycket bra saker köpta också och det mesta var så klart barnsaker men jag unnade mig faktiskt några leggings och en tröja. Tack mamma för 100kr extra! försökte verkligen att tänka på mig och Rasmus denna gång och inte på alla andra. tog ibland saker som jag tänkte att den eller den skulle vilja ha, men gick sen och la tillbaka dessa saker...kan inte tänka på alla andra med en ekonomi som min är just nu.

Men det blir en ny resa snart och då hoppas jag att några vill följa med!

kram på er...

Idag har jag jobbat extra och det var full fart...först var jag över hos min söta moster Anita och fikade och så. sen åkte jag in för att hämta T som skulle på möte, sen tillbaka och upp R+kompis till henne på skolan och sen hem med alla...Jag la Rasmus på en filt och lagade mat åt alla. Vi åt och det var väl inte den lugnaste middagen men det var helt ok iallafall. Vad ska man göra när ungarna är superglada.

Nu sitter jag och Rasmus i soffan och myser...snart ska jag dra täcket över mig tror jag...och imorgon blir det Rasmus första läkarbesök...spännande.

kram på er...

Ja nu var de så där länge sedan som jag skrev igen fast jag tyckte att de var för bara några dagar sedan...vad gör man..?

men det har hänt en del sen sist iallafall. Jag har fått en paus från mitt jobb då jag nu istället engagerar mig i min lilla son på två och en halv vecka...kan inte säga att livet blev så mycket svårare...visst han ska äta så fort jag tänkt göra något 

Jag har varit uppe i Avesta snart två veckor...funkar. Men jag som brukar bli rastlös i vanliga fall råkade lyfta lite fel precis innan jag skulle åka upp så min rygg pajjade helt...jag hade såååå ont i flera dagar och trodde nästan att jag inte skulle bli bättre denna gång...men min rygg är ju så där även om det nu var länge sen. Det brukar ta en vecka och sen är det borta...och även denna gång tog det sex dagar och så var det borta. . . Så då kunde jag hjälpa till lite här och inte bara vara en last och ivägen...men det tog bara någon dag och sen fick jag feber...39,4 grader första dagen, de gick ner med alvedon..andra dagen var det bara 38,5 grader men den ökade sen under dagen och var på 39,3 grader på kvällen igen...Va fan, huvudet kändes som det skulle sprängas och jag brukar inte ha varken så hög feber eller feber så länge heller så det började bli irriterande...men dag tre vaknade jag utan feber...huvuder hade jag kvar känningar i hela dagen och jag var yr och skakig...

Nu är det bra igen förutom att amningen börjat göra grymt ont igen men man ska väl inte klaga. haha

kram på er...   

Ja är det inte så man säger? Att tiden läker alla sår...och det kanske är sant...men jag undrar mer när ärren bleknar...

Det går inte att gå tillbaka. Det går inte att göra något ogjort. Det går bara att blicka framåt och försöka göra det bästa av vad som är...men varför finns det saker som man bara inte kan släppa? Saker som gör det så svårt att fortsätta framåt...man kämpar fördjäves för att försöka gå tillbaka och göra om...göra rätt...men det kanske var rätt?? varför kan jag bara inte släppa det då?

Hur kan man sakna något så mycket som man kanske aldrig haft? Tiden går och jag hoppas att den läker mina sår...men jag är fortfarande mer orolig för ärren som dröjer sig kvar....

kram på er...